Det har varit några riktigt mörka och svåra dagar här i familjen och tårarna som fällts i saknaden efter Ozzy skulle gott ha kunnat fylla en bassäng. Jag måste ärligen erkänna att jag aldrig i livet sörjt ett djur så svårt, men så var också Ozzy speciell. Han var ju en i familjen och en väldigt viktig del av familjen. Men jag har också fått erfara att mitt i sorgen kan glädjen också komma oväntat. Vi har en längre tid diskuterat att skaffa en till liten hund till familjen och mitt i all förlamande sorg så blev jag helt överrumplad av mötet med en liten, liten Papillon-valp. Jag var först väldigt tveksam till att öppna mig för en ny liten hund, men hon avväpnade mig rätt kvickt och nu ligger hon här vid min sida i soffan bredvid en mycket lycklig Harry. Lilla Kakan har väckt mig ur den bedövande dimma jag hamnade i och av henne får jag kraft och nu kan jag ge också Harry glädje i nuet istället för att vara helt inne i sorgen efter Ozzy. Jag kommer aldrig, aldrig att glömma min Ozzy och ingen kan någonsin ta hans plats i mitt hjärta, men där finns plats för lilla Kakan också!
Tack för alla fina år du gav oss Ozzy, du lever för alltid i våra hjärtan och våra minnen!
Kakan!
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar