Hallå bloggen!
Fick sent omsider hem en rätt sliten Ozzy-vovve från veterinären igår. Han förlorade rätt mycket blod och knölen visade sig vara den tumör vi befarat. Blev en djup hålighet i stackarens ben och han var svårt medtagen av narkosen likaså. Idag är dock kroppen full i spring igen. Nu gäller det att hålla honom lite stilla några dagar till dess tryckförbandet kan avlägsnas utan risk. Ozzy står just nu här och gnisslar och piper i frustration. Har just fått på sig "dumstruten" för att han inte ska komma åt att gnaga på såret. Vid tidigare olyckor har struten varit det mest besvärande för hundstackaren. Han drabbas närmast av en strut-depression, blir håglös, vill inte gärna gå annat än med struten tryckt mot mattes ben, piper, gnisslar och gnyr för att bli befriad. Blir några jobbiga veckor innan benet läkt ordentligt och struten kan arkiveras igen. Knölen skickade vi på analys för att få en ordentlig koll på vilken typ av tumör det rör sig om och hur prognosen ser ut. Ozzy är ju bara ungdomen i Bordre Collie-år! Blir 7 år i Maj. Vi hade som en deal Ozzy och jag, att vi skulle bli gamla tillsammans. Vi hoppades på att han skulle hamna i Guiness rekordbok som världen äldsta hund, men vi får väl ta vara på varje dag vi har så länge så får tiden utvisa hur många år till vi får med varandra. Känns jobbig när han inte är ok. Han är ju som en förlängning av mig själv på ett sätt.
Ja,dags att jobba vidare. Har en diger dag framför mig med planering av utbildningsdag och ett förhoppningsvis givande eftermiddagsmöte om ett kommande projekt!
See Ya!
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar