
Vilken dag det blev igår! Supervarmt och soligt hela dagen! Vi tog oss en cykeltur och avslutade sedan med årets första mjukglass nere på torget, härligt! Ja, jag har insett att min förkärlek för mjukglass dock var något som hörde barndomen till. Är inte så imponerad efter första smakbiten, så det var hundarna som kalasade på min glass är jag rädd. Kvällen sen blev vacker och dramatisk. Ett åskväder byggdes upp och det mullrade riktigt ordentligt och vackra blixtar lyste upp en mulen himmel. Jag låg i fotänden av sängen och iakttog det dramatiska spelet på himlen. Är skräckslagen för åskväder o blixtar men blir samtidigt helt betagen av det skådespel som blir av blixtar, regn och vajande kala trädgrenar. Ja, ännu har inga löv spruckit fram här uppe i norr. Björkens blad kikar fram som små musöron. Några varma dagar till behövs för att locka fram löven helt skulle jag tro.

Ozzy, min allra bästa vän!
Min underbare hund Ozzy är inte alls pigg. Sista veckan har han tacklat av ordentligt. Orkar inte springa o busa i parken, gnisslar i sömnen och haltar av och till på det opererade benet. Har också känt att lymfknutan i det opererade benet åter ökat i storlek trots att han nu ätit antibiotika i 2 veckor. Är allvarligt bekymrad, för nu finns det inte så mycket mer vi kan hjälpa honom med. Vi har inte heller hunnit få svar på analysen av den tumör som togs bort, men vi är inte lika hoppfulla om framtiden längre. Han är som en skugga av sitt forna jag. Ingen muskelmassa, dålig aptit, trött och extremt "mattekär". Han har väl alltid gillat mig men nu är han som han var under valptiden, han vill gärna vara väldigt, väldigt nära mig hela tiden. Ja, vi ska ringa veterinären idag och fråga om råd, men vi har börjat inse att det nog snart är dags att ta det värsta beslutet som finns i livet. Rent egoistiskt skulle jag bara vilja blunda för alla tecken på Ozzys sjukdom, bara för att få ha honom här hos mig, men så funkar det inte. I samma stund som jag bar hem honom som litet knyte har jag också vetat att det skulle komma en dag då jag måste ta beslutet att låta honom få somna för gott. Jag trodde bara att det skulle dröja länge, länge än innan vi skulle komma till den dagen..... Ja, ska inte ta ut eländet i förskott, men det ser inte ljust ut för min och Ozzys plan att åldras tillsammans. Hoppas av hela mitt hjärta att jag har fel och att det bara är en tillfällig svacka, hoppas, hoppas.
Ja, blev inget kul inlägg idag, men så är ju inte livet alltid hopp o tjo-hejigt heller. En stor del är ju ganska grått, mörkt och inte så helt enkelt! Men genom dom grå dagarna kan vi uppskatat dom soliga än mer!
See Ya!