Min kära närstående som oförtrutet tampas med bråkig träpaneli köket!
Å så här fin blev panelen där jag gått fram med pensel och färgburk!
En liten fristad i solen!
Den vackra och helmysiga hallen efter färg, åter färg och lite fix!
Här kommer någon ny bild från torpet. Det blev ingen långhelg där i helgen som vi planerat då vår gamla trotjänare till bil la av helt. Extra ledsamt då jag äntligen skulle få visa upp torpet för min älskade äldsta dotter som var hemma på besök från den frivilliga exilen hon lever i nere på Gotland. Skämt o sido, Gotland är näst bästa platsen på jorden förutom Norrland! En bit av min själ stannade kvar på den ön redan när jag var där första gången som 12 åring och de år jag inte kan åka dit känner jag tydligt hur den delen fattas mig.Så det är nog ändå som det ska att delar av min familj finns på den ön. I år är det ett sånt tungt år då jag kan känna saknaden. Jag kan känna en otrolig längtan efter att få stå och se ut över ett skummande hav längst ut på en liten udde på Fårö, eller få känna den skrovliga stenen på ringmuren under min hand under en stilla promenad längs med Visby innerstad. Eller känslan att få klappa någon av alla di rara små Gutefåren som betar både i Norr och Söder längs öns vackra betesmarker.Ja, det blir en lååång vinter i år men jag tackar gudarna för torpet som kan lyfta mitt ibland lite för tunga sinne.
Ny bil är dock på ingående redan i veckan. En Hyundai verkar det bli. Nån stor o rymlig modell där vi slipper trängas när alla ungar och hundar o hamstrar och allt annat grejs vi släpar med varthän vi styr vår kosa. Så till helgen får jag iaf åter åka till mitt älskade torp där lugnet kan läka den mest stressade själ! Fler bilder kommer till helgen. Promise!
See Ya!
Inlägg
